Varför blir jag ens förvånad fortfarande...
Ååå vilken underbar långhelg jag har haft hemma i mitt kära Dalarna. Ska försöka guida er genom dagarna som varit någorlunda,
Torsdag:
Uppstigning tidigt, tidigt. Mathias kom och hämtade mig 7.10 på morgonen, jag skulle följa med honom till Maser för att hälsa på. Alltid lika trevligt att träffa alla gamla kollegor. Insåg då hur mycket jag saknar dem. Saknar tjötet i lärarrummet, saknar skämten, saknar livshistorierna, saknar sattygen, saknar allt. För underbara människor som jobbar där!
Strax efter 9 hoppade jag på bussen mot Östra Porten där Holsten väntade och den stora utmaningen. Ni vet ju hur det gick vid detta laget ;) Hans konto skulle skapas efter helgen sa han, så det lär väl ramla in en vänförfrågan snart antar jag hiiihh!
Vidare därifrån till mormor för sopplunch och för att umgås lite, innan mamma kom och hämtade mig för att åka hem, duscha, skjutsa mamma till stugan för att kunna få bilen, och sen vidare till kupolen för en fika med Freddy och Bunis.
På kvällen blev det självklart Leksand på TV. Magi med vinst!!!
Fredag:
Startade dagen med träning, en halvlek av matchen Kvarnsveden-Eskilstruna Utd och sen hem till Moster för påskmiddag. Jag åt alldeles för mycket för det var alldeles för gott. När sen tårtan kom fram efter det också så kunde jag ju knappt röra mig efteråt. Så det blev lite jäsning i soffan och lite yatzy-spelande innan jag åkte hem till Tjäder. Där var det förfest innan utgång. Jag, Jimmy, Jönsson och Tjäder satt och spelade kort och snackade lite och sen gick vi till Grappa. Det var inte alltför mycket folk ute, men kul att träffa lite folk iallafall.
Lördag:
Åkte till stugan så fort jag vaknat til liv i princip. Sjukt fint väder ute vilket gjorde att det blev nån timme ute på isen. De andra anglade och pimplade, men jag satt mest och njöt av den sällsynta solen och värmen. Sen vankades det middag, påskmiddag igen. Jag tror jag åt precis lika mycket den här dagen. Satan vad gott det är med påskmat alltså. Även denna gång hamnade jag i matkoma, ganska passande då alla bänkade sig framför TV:n för att se Leksands match mot Rögle där en elitserieplats kunde säkras. Och SOM de gjorde det. Vilket jäkla fint spela de har. Så sjukt värda den segern. Grattis Leksand. Det blev några tårar efter matchen när man såg glädjetårarna hos både supportrar och spelare och när Jens Bergenström blev intervjuad med gråten i halsen och tårar på kinderna, så brast det för mig också. Vilken jäkla känsla. Bra gjort.
Vi firade vi med. Vi hoppade i tunnan som Håkan eldat i så att vattnet blivit varmt och skönt. Till det
korkade Mammsen upp en flaska med äkta Champagne för att fira återtåget. Ett glas skumpa, en varm badtunna precis vid vattnet i solnedgången med underbara släkten. Kan det bli bättre? Tveksamt!
Söndag (idag):
Klockan ställd på 04.00. Jobb väntade i Karlstad 9.30, så jag gick upp tidigt för att åka hem. Dessutom skulle kusin Adam följa med och hänga med mig här nere i några dagar. Skulle bli så kul med en roadtrip och några dagar tillsammans nu när vi inte kunnat umgås på ett tag,
Jag hade fått låna en bil av Martins kompis och jag skulle svänga förbi hemma i Gustafs och hämta upp mina jobbkläder som jag glömt, innan jag styrde mot Karlstad.
Jag började ana att något var knasigt när bilen aldrig blev varm. Jag hade kört från stugan till Gustafs och det var fortfarande lika kallt som när jag startade och då tar det ändå 25 minuter kanske att köra. När jag sen kommer över älvbron hör jag att den knackar lite när jag gasar, men det låter ändå inte mycket så jag tänker väl att det inte är någon fara. Några få hundra meter efter det bara så klarar bilen inte av att komma upp i några högre hastigheter. När jag gav fullgas kom jag upp i 60 bara och nu kände jag att det är kört. Jag tar mig iallafall hem till huset, stänger av motorn och låter den vila i en minut. När jag sen försöker starta den igen så är den helt död. Får inte igång den alls. PANIK!!
Jag ska ju iväg och jobba och om inte jag kommer så måste Eline öppna helt själv. Det är i princip omöjligt. Ringer chefen ett antal gånger och skickar flera sms, men får inget svar. Förstår ju att hon sover då klockan är strax efter 5 bara. Men hur ska jag lösa det här nu då? Jag hade dessutom försökt få ledigt den dagen för att kunna vara hemma längre med familjen. Men det hade inte gått eftersom så många jobbar natt på lördagen, så ingen annan kunde ta mitt pass. Det enda jag tänkte då var att alla skulle tro att jag fejkade allting för att få stanna hemma en dag till. Men så var ju verkligen inte fallet. Och framför allt så skulle jag aldrig klara av att glra en sak, jag är Sveriges sämsta lögnare och dessutom skulle jag ha så dåligt samvete i flera månader efteråt om jag gjorde nåt sånt. Nej det finns inte i min värld kan jag säga. Men jag vet ju att de inte känner mig så väl än, så de vet väl inte hur jag fungerar än. Så jag var så jäääkla nervös för vad de skulle säga och tro. Dessutom tyckte jag så synd om Eline ocg Pontus som skulle få jobba hela dagen på bara 2 personer... Ååååå Kaos, det snurrade i skallen bara. Men det enda jag kunde göra var att lägga mig i soffan och vänta på att nån skulle se att jag ringt och höra av sig. Tågen gick inte förns vid 10-tiden så kunde inte skynda mig till något sådant heller.
Håkan kom iallafall hem och skjutsade mig till ett tåg som gick 10.01 och då hade jag fått tag på Eline iallafall, så hon visste hur läget var. Hon skulle försöka lösa situationen men det var väldigt svårt. De fick sköta allting själva tyvärr och jag satt där på tåget och kunde bara tänka på de stackrarna på jobbet. Adam blev dessutom tvungen att stanna hemma. Så jäkla tråkigt, hade verkligen sett fram emot våra dagar tillsammans...
När jag kom till Hallsberg så ringde iallafall chefen och hon förstod läget. Puuh, en sten lättade från bröstet, hade varit så sjukt jäkla orolig över det samtalet. Jag skulle kika in iallafall och kolla om de behövde nån hjälp när jag kom fram sa hon. Så det gjorde jag. Men först sprang jag in på Hemköp och köote ett påskägg och fyllde det med en massa godis. Jag tänkte ge det till Eline och Pontus för att de varit så duktiga och som förlåt, även om det inte var mitt fel så. Men jag hade så dåligt samvete. De hade inte fått nån rast på hela dagen:( Usch. Jag hoppade in och jobbade 2-3 timmar och hjälpte dom så gott jag kunde iallafall när jag kom dit.
Martin ringde dessutom och berättade att han pratat med killen som jag lånat bilen av. Han berättade att hans pappa hade haft den bilen i 10 år och på de 10 åren så hade det inte varit ett enda litet fel på bilen en endaste gång. Fattar ni!? Sen lånar jag den och den lägger av efter 2 mil.
Vad är det för fel på mig och bilar? Varför blir det ALLTID fel när jag ska åka nånstans längre än sträckan Borlänge-Gustafs? De som jag pratat med har ALLA sagt precis samma sak:
"Ja, jag är ju inte förvånad att det hände dig". Nej, det borde jag inte heller bli. Borde inte ens bli arg längre. Jag borde nästan räkna med att det blir nåt sånt här när jag ska nånstans. Har jag sån dålig Karma? Sjukt!!
"Ja, jag är ju inte förvånad att det hände dig". Nej, det borde jag inte heller bli. Borde inte ens bli arg längre. Jag borde nästan räkna med att det blir nåt sånt här när jag ska nånstans. Har jag sån dålig Karma? Sjukt!!
Men men, nu är det som det är och det går faktiskt inte att göra någonting åt. Man vet aldrig när olyckan är framme men den har en förmåga att förfölja mig på nåt vis.
Om några dagar kommer jag att skratta åt det här som med allt annat, men nu är man frustrerad och tycker synd om alla de som fick ta ett jäkla jobb pga mig.
Nej, jag köpte mig en bingolott faktiskt och ska spela. Ingen vinst än, väntar på 3ans bingo och då jäklar ska jag roffa åt mig storkovan! Troligt ;)
Har iallafall haft en sån jäkla bra helg med nära och kära, även om avslutningen blev kass!
Ha en bra kväll :)
Kommentarer
Trackback
