Idag..
Idag är det exakt 6 månader sen jag stog på en fotbollsplan senast. Det var en onsdag den 1a augusti uppe på Kvarnsvedens IP, jag hade jobbat ett pass på SSAB, men tagit några timmar ledigt för att hinna i tid till matchen. Jäkligt ovetandes om att knät skulle gå åt helvete senare samma dag..
Idag är det exakt 3 månader sen jag gjorde den stora korsbandsoperationen inne på Sophiahemmet i Stockholm. Vid den här tiden låg jag nog och sov efter all morfin och alla mediciner som krävdes för att hålla smärtan nere, efter att min läkare Peter Wange varit inne och karvat i knät och försökt ställt allt till rätta.
Idag, exakt idag, fick jag ta mitt första löpsteg på 6 månader. Det var inte mycket, men det var alltid nåt. Det var verkligen en skräckblandad förtjusning. Innan jag ställde mig på löpbandet så var jag osäker på om det verkligen skulle funka. Efter en sån här operation är det enda man får höra att man MÅSTE vara sjukt försiktig med allt. Man får inte göra det och inte det. Man får veta varje liten detalj som kan vara farligt för knät. Men när man kommit över den "kritiska" 3-månadersgränsen så börjar korsbandet få några egna blodkärl och därmed växa sig starkare och starkare igen, efter att tidigare bara ha blivit svagare och svagare för var dag som gått. Att sen plötsligt få höra att man ska få börja jogga igen, kändes så jäkla kul, men som sagt, samtidigt jäkligt läskigt. Allt det farliga då som man lärt sig hålla sig undan? Ska knät verkligen hålla för att jogga?
Det gjorde det. Även om jag bara fick jogga i intervaller (gå 100 meter-jogga 100 meter om vartannat i 1-2 km), så känns det så jäkla bra att bara veta om att jag FÅR! Första steget vågarde jag knappt sätta i foten kändes det som haha. Det blev några rejäla haltningar innan jag fattade att det faktiskt gick väldigt bra. Visst, det högg till ganska bra ibland, men det får man väl räkna med i början. Jag sprang iallafall sammanlagt 5 km idag och det kändes fantastiskt!!
Idag är det exakt 22 år sedan min kära mamma låg på BB och gjorde allt i sin makt för att jag skulle komma ut ur hennes mage. Hon lyckades och 22 år har flugit iväg overkligt snabbt. På riktigt, vart tar åren vägen? Framför allt åren efter 15, det känns knappt som om man upplevt dom. De har bara flugit förbi. Men de har varit förbannat roliga, så jag hoppas på att få uppleva himla många roliga år till.
Idag är det exakt en vecka kvar tills jag påbörjar mitt nya liv i den nya staden. Karlstad kommer att bli grymt. Det tror och hoppas jag verkligen. Nytt år, ny stad, nytt lag, nya människor... Det känns jäkligt bra!
Idag är det exakt 3 månader kvar tills jag beräknas få börja känna på boll igen. Dock bara driva själv, fram och tillbaka på planen, men ändå känna på boll. Sen succesivt börja kämpa mig tillbaka till matchformen.
Idag är det exakt 6 månader kvar tills mitt nya korsband har växt in i knät heöt och hållet (de brukar säga att det tar 9 månader). Då har dessutom hamstringssenan förmodligen växt tillbaka helt igen. Det är den senan som sitter på baksidan av låret som de tagit för att göra mitt nya korsband av.
Idag har varit en underbar dag. Jag har så många fina vänner, det är jag otroligt bortskämd med. Om alla har lika bra vänner som mig, då vet jag att ni har det bra!
Tack så mycket för alla gratulationer som jag har fått. De värmer mer än ni tror <3
Tack så mycket för alla gratulationer som jag har fått. De värmer mer än ni tror <3
Kommentarer
Trackback
