nyopererad
Hej hej Hallå! Hoppas ni haft en bra dag, det har jag. eller så bra den kan bli iallafall :)
Gick upp 02.30 för att gå upp och duscha med sån underbar Decubal eller vad det heter. Sånt som gör att håret känns så mysigt och fräscht haha. Herregud vad strävt och äckligt det känns. Men det var ju skit samma när man ska operera sig.
Gick upp 02.30 för att gå upp och duscha med sån underbar Decubal eller vad det heter. Sånt som gör att håret känns så mysigt och fräscht haha. Herregud vad strävt och äckligt det känns. Men det var ju skit samma när man ska operera sig.
Efter att ha legat och sovit 50 minuter i bilen på Sophiahemmets parkering så var det äntligen dags att gå in och anmäla sig i receptionen. Sen var det bara att följa strömmen en trappa ner där man fick träffa en sjuksköterska som prickade av en och visade en till omklädningsrummet där man fick ta på sig en fin rock, stödstrumpor och fotskydd. Man ser och känner sig genast mycket sjukare när man får på sig dom där kläderna tycker jag. Får se om jag kan få upp en bild sen på hur fin jag var haha.
När man bytt om så skulle man gå och kissa innan man fick gå in i ett större rum där alla som opererades skulle ligga och vänta på sin tur. Under tiden så kom den en massa sköterskor och narkosläkare och ställde frågor om tidigare operationer och så vidare. Min läkare kom in och gjorde lite ritningar på knät också. För säkerhets skull så dom inte tar fel knä haha. Och sen kom drogerna.. Kände mig som en liten druggie när hon kommer med 5-6 tabletter som man ska ta plus att jag fick nån vätska mot illamående. Jag som vanligtvis håller mig ifrån alla slags tabletter om jag verkligen inte behöver ta nån. Men det gick finfint, tror det var nåt lugnande med också och det var ju tur. För jag låg ju där och var svinnervös. Inte alls för operationen utan för armsticket som jag skrev om tidigare. Så sjukt nervös, jag försökte tänka på annat men det gick inte. Sen kom hon, sköterskan, som för övrigt var en otroligt snäll och trevlig tjej från Sundsvall. Och när hon tog fram ett band och spände åt det runt min överarm så knöt sig hela magen och jag sa nåt i stil med:
-Oh oow, nu kommer det allra värsta.
-Tycker du?, sa hon och så tog hon min hand.
-Gud du är ju alldeles kall, sa hon sen. Är du nervös?
-Oh oow, nu kommer det allra värsta.
-Tycker du?, sa hon och så tog hon min hand.
-Gud du är ju alldeles kall, sa hon sen. Är du nervös?
-Jaaa, jag är sjukt nervös, men inte för operationen utan för det här. Jag klarar inte av stick i armvecket. Handen är inga problem men jag mår dåligt av armveck hehe. Fick väl fram nåt nervöst skratt där.
Men som tur var så ville hon sticka mig i handen och jäklar vilken lättnad. Jag lättade 10 kilo kändes det som haha. Jag fattar verkligen inte vart denna fobi kommer från. För jag tycker verkligen inte att det gör ont att sticka i armvecket, det är bara nåt som är otroligt obehagligt med det. Anyway, handsticket gick super. Jag fick dropp och sen var det dags att bli inrullad till operation. Jag var patient nummer 1, wohooo. Nemas väntetider, fick åka in först av alla, magi! Eller ja, rulla in på operation förresten, jag fick gå in till operationen rättare sagt. Skönt när man får göra så mycket som möjligt själv tycker jag :) In i ett stort rum med en massa roliga verktyg och monitorer hit och dit. Blev uppkopplad till en massa sladdar, fick benet tvättat och låret upplindat, sen var det sags att sova. Som vanligt tänker jag att jag ska kämpa emot, bara för att testa det. Men nej, det går aldrig haha. Man känner inte ens att man börjar bli sömnig innan man somnar utan det är bara pang, så sover man. Och lika snabbt känns det som att man vaknar igen. Och självklart så drog jag klassiska Johannakommentaren när jag vaknar upp lite halvt groggy fortfarande:
-Nämen, är ni redan klara?
Men som tur var så ville hon sticka mig i handen och jäklar vilken lättnad. Jag lättade 10 kilo kändes det som haha. Jag fattar verkligen inte vart denna fobi kommer från. För jag tycker verkligen inte att det gör ont att sticka i armvecket, det är bara nåt som är otroligt obehagligt med det. Anyway, handsticket gick super. Jag fick dropp och sen var det dags att bli inrullad till operation. Jag var patient nummer 1, wohooo. Nemas väntetider, fick åka in först av alla, magi! Eller ja, rulla in på operation förresten, jag fick gå in till operationen rättare sagt. Skönt när man får göra så mycket som möjligt själv tycker jag :) In i ett stort rum med en massa roliga verktyg och monitorer hit och dit. Blev uppkopplad till en massa sladdar, fick benet tvättat och låret upplindat, sen var det sags att sova. Som vanligt tänker jag att jag ska kämpa emot, bara för att testa det. Men nej, det går aldrig haha. Man känner inte ens att man börjar bli sömnig innan man somnar utan det är bara pang, så sover man. Och lika snabbt känns det som att man vaknar igen. Och självklart så drog jag klassiska Johannakommentaren när jag vaknar upp lite halvt groggy fortfarande:
-Nämen, är ni redan klara?
Haha jag gör det varje gång, spelar ingen roll hur länge dom har opererat och jag gör det dessutom inte medvetet. Det är alltid det första jag säger när jag öppnar ögonen. Och alltid samma svar: Ja!!!
Jag kände direkt när jag vaknade till att jag var extremt pigg och kände inte ett skit i knät så länge jag inte rörde på det för mycket. Blev nästan osäker på ifall dom verkligen hade sövt mig och opererat mig. Sen kom Sundsvall igen och tittade till mig och sa:
-Hur mår du? Du ser så pigg ut, oförskämt pigg!
Och det var så jag kände mig, oförskämt pigg. Jag kände att jag kunde åka därifrån efter 5 min. Men det fick man ju såklart inte, Fick då iallafall vänta en halvtimme så jag hann äta en macka och dricka två koppar med kaffe. Men sen så fick jag resa mig upp, och faktiskt gå direkt utan kryckor, in till omklädningsrummet och ta på mig mina egna kläder och hämta mina värdesaker.
Och det var så jag kände mig, oförskämt pigg. Jag kände att jag kunde åka därifrån efter 5 min. Men det fick man ju såklart inte, Fick då iallafall vänta en halvtimme så jag hann äta en macka och dricka två koppar med kaffe. Men sen så fick jag resa mig upp, och faktiskt gå direkt utan kryckor, in till omklädningsrummet och ta på mig mina egna kläder och hämta mina värdesaker.
Svaret:
Fick sen gå in i ett vänterum och vänta på att min läkare skulle bli klar med sin andra operation, för att sen kunna förklara för mig vad han hade gjort och vad han hade sett osv. Och allt var precis som han trott. Miniskerna var helt hela och fina, allt brosk hade klarat sig, bakre korsband hade inte en skråma, ledbanden var hela och fina förutom det inte ledbandet som det syntes på att det hade åkt på en smäll men det var inte av, så det läker sig själv. Men sen var det ju främre korsbandet då. Han sa att det främre korsbandet består egentligen av två stycken band som ligger lite omlott på varandra. Det ena av dessa två var helt trasigt och det tog han bort helt, rakade bort det. Det hade, som man trott, rullat ihop sig och lagt sig ivägen vid leden, vilket gjort att jag inte kunnat böja och räta helt ordentligt. Den andra delen av främre korsbandet var inte av alls men det var rejält uttänjt och han kände att det glappade, men han lät det ändå vara kvar. Fick en kallelse igen om 3-4 veckor då jag ska träffa läkaren igen och diskutera ifall jag ska göra ett nytt korsband eller inte. Men det blir nog så för han sa att jag kommer förmodligen behöva det i och med att korsbandet var så slappt.
Dessutom så var hela mitt knä rejält inflammerat efter allt så han "städade upp" lite granna, så gott han kunde,
Doktorns order:
Det som gäller nu var att käka lite olika tabletter, iallafall i 2-3 dagar, även om jag inte har ont för att hjälpa knät med läkningen och för inflammationens skull- Dom 2-3-4 första dagarna skulle jag ligga still mest i högläge för att låta svullnaden lägga sig så att jag kan börja med rehaben direkt efter ca en vecka, med böjning och sträckning och dessutom lite små styrke och balansövningar för knä och låt för att få upp lite muskelstyrka igen innan en eventuell andra operation. Så det blir en otroligt lugn helg för mig, med mycket säng och soffläge så knät kan bli bra. Vill så gärna ha full sträckning inom 3-4 veckor å då gäller det väl att lyda order antar jag!!
Känner nu att smärtan faktiskt kryper sig på lite när bedövningen gick ur. Det känns ju att nån har varit där inne och karvat om man säger så. Men ska jag vara ärlig hade jag förväntat mig värre. Det funkar rätt bra. Det är i vissa lägen det hugger till lite och så, men det vore väl konstigt om man vore helt oberörd efter en operation. Man ska väl känna att man lever ibland också :)
Och förlåt alla som väntat på svar från mig där hemma. Alla ni som skrivit och undrar. Men tröttheten smög sig på när jag kom hem och när jag började ta alla dessa tabletter, så jag har legat å sovit flera timmar nu på eftermiddagen innan fotbollen. Hoppas ni har överseende med det! :)
Ha de bra och sov så gott, det kommer jag göra :)
Kommentarer
Trackback
