Sitter i skrivande stund på väg hemåt igen efter ett besök på Sophiahemmet. Det gick otroligt snabbt, dom var väldigt effektiva. Marta sågs till också samtidigt som vi gick in. Och eftersom hon är världens bästa fotbollsspelare så vet man att det är ett bra ställe jag hamnat på med läkare som vet vad dom pratar om och gör. Det känns skönt att veta.

I alla fall så fick jag komma in och träffa Anders då och han frågade lite om hur det hade gått till när jag skadade mig och om hur rörligheten var och så vidare. Därefter så fick jag lägga mig på britsen och han kände efter lite på stabiliteten med hjälp av draglåda och lite andra saker. Han sa också att mina röntgenbilder var lite diffusa, eller att det var svårt att se hur illa skadat allt var i knät. Och eftersom man inte kunde se hur pass skadat mitt korsband var så var det ett problem för man går tillväga på olika sätt beroende på hur pass skadat det är. Så han sa att man måste ta allting i två steg hur vi än vrider och vänder på det. Det fanns då två alternativ:
1. Eftersom jag inte kan sträcka ut benet ordentligt så kunde man inte göra ett nytt korsband på en gång. Man måste ha full sträckning, eller i alla fall så gott som, annars så är det som att leta efter komplikationer sa han och allting skulle ta så himla mycket längre tid, och det vill jag ju absolut inte. Och eftersom jag inte kan sträcka på benet ordentligt så kunde det bero på att mitt korsband har gått sönder helt eller delvis och blockerar leden nånstans som gör att jag inte kan böja och sträcka ordentligt. Så då måste dom gå in med en titthålsoperation, dels för att se klart och tydligt hur skadat allt i knät är och dels för att kunna ta bort och ”snygga till” och/eller laga  det som är trasigt och som går att laga. Dessutom så kan dom då forcera knät och pressa ut det mer när jag är sövd och alla muskler är avslappnade som kan underlätta efteråt. Efter det, ca en månad efter, så skulle jag nog kunna ha full rörlighet för att kunna göra ett nytt korsband.
2. Det andra alternativet var att vänta i en till flera månader för att se om jag klarar av att sträcka ut det av egen kraft och efter det göra ett nytt korsband. Problemet med det sa han är att det kan ta flera månader innan jag kan göra operationen då och sen är det inte säkert att jag kommer kunna sträcka ut det helt ändå ifall det skulle vara så att nåt ligger och blockerar.

Vi bestämde i alla fall att köra på alternativ 1 för att jag vill ju komma igång så snabbt som möjligt. Och han visste att jag spelade fotboll ”på riktigt” som han sa haha. Att jag är satsande och vill komma tillbaka till spel så fort som möjligt och då var detta alternativet det bästa. Allt detta avklarade vi på kanske 5 minuter, så dom var som sagt otroligt effektiva men samtidigt professionella. Det kändes inte stressat eller pressat eller något sånt utan väldigt noggrant och ordentligt, effektivitet ÄLSKAS! Framförallt in0om sjukvården, jäklar va bra haha. Och det var inte det enda som var effektivt. Jag skulle få operationen redan denna veckan eller nästa beroende på när dom hade tid. Sjukt snabbt å otroligt skönt att få det gjort så snabbt .Hon som bokar alla operationer skulle ringa upp mig så fort hon kontaktat mitt försäkringsbolag och bekräftat med dem att allt är okej. Då får jag veta när operationen blir  av också. Så nu blir det att gå hemma med telefonen i högsta hugg och vänta på ett samtal i några dagar J

Det känns nästan som en synd att sitta inne i en bil hela dagen när det är så himlans frint väder ute. Så himla skönt är det. Men jag är glad för det, har ju kommit ett steg längre på knäresan, wohoo. Nu så styr vi bilen mot Ekols krog för att äta lute mat, magarna börjar kurra på oss nu. Hoppas dom hr nåt smarrigt att bjussa på.

Puss på er