Ganska många skulle jag säga. Allt började igår när jag å micki, efter en mysig tacokväll, bestämde oss för att gå ner till s1 och bara sätta oss och snacka och träffa lite folk. Det var jättekul å vi träffade lite gamla vänner som man inte sett på länge. Sen gick vi hem, micki körde hem å jag gick in till mig.
Efter ett tag så bestämmer jag mig för att gå in och duscha av den äckliga röklukten som satt sig på mitt hår och kläder. Och jag duschar ett tag. jag tycker att jag hör lite dunkar och dunstar från grannarna, ganska våldsamma, men tänkte inte så mycket på det utan duschade vidare. När jag sen kommer ut ur duscen och går till köket så ser jag en polisbil som kommer i full fart och kör in på min gata. Dom kör upp för gatan och svänger in precis efter huset kag bor i. När jag går till vardagsrummet för att kolla vart dom åker nånstans, för att kolla om det hänt nåt i närheten av mig liksom, så ser jag hellysen komma lysandes precis nedanför balkongerna vid mig. Jag blev lite skrek och funderade vad dom hände, men trodde att grannarna kanske bråkade eller nåt eftersom jag hade hört lite smällar och dunstar. Men sen ser jag en polis som går neranför min balkong och lyser med ficklampan rakt in i min lägenhet och viftar sen med den som att jag ska komma ut. Så jag går ut och han frågar:
- Har du sett någon som klättrar på balkongerna här?
Och det högg till i magen på en gång, shit är det nån som försöker bryta sig in hos grannarna!? Och jag svarar:
- Nej, jag har inte sett någon. Är det någon som försöker ta sig in genom balkongerna?
- Ja, svarar han, samtidigt som han lyser neranför min balkong och ser stora fotspår där, som om nån hoppat upp och ner där.
Samtidigt kommer grannarna ut och säger till mig:
- Det var en kille som försökte ta sig upp på din balkong. Vi blev livrädda och ringde polisen.
Och då jäklar kände jag nästan hjärtat stanna. Och hur många tankar hinner det inte gå i ens huvud om varför nån ska in till mig. En massa konstiga tankar. Jag blev livrädd helt enkelt och tackade grannarna så mycket för att dom ringt polisen. Dom berättade också att dom hade försökt bankat i väggen och så för att väcka mig eller få min uppmärksamhet att det var nån på balkongen liksom. Så det förklarade bankandet iallafall!
Polisen såg väl på mig att jag var livrädd och sa åt mig att jag kunde vara lugn och inte rädd längre, för dom hade tagit honom och förhörde honom vid polisbilen lite längre bort. Det kändes skönt som fan. Men fortfarande fundersam över vad denna person ville. Polisen sa sen till mig att jag skulle vänta där en stund, så skulle han gå och prata med den här personen och se vad han ville egentligen, och sen komma tillbaka. Så jag stannade ute på balkongen å väntade å väntade. Sjukt nervös!
Sen kom han tillbaka och sa:
- Den här killen säger att han skulle hit och hälsa på Johanna Arnberg.
- Ja, det är jag, säger jag. Men jag har inte bestämt nån träff med någon alls ikväll, jag ska sova nu!
- Jaha, men han säger att han ska träffa dig. *********** heter han, sa polisen. Jag skriver inte ut namnet av respekt till honom.
- åååå, säger jag, det är min kompis. Skäms som ett djur.
- Men vi har inte bestämt att vi ska ses eller nåt sånt, säger jag igen!
- Okej, vill du inte träffa honom? Är det någon vi ska köra härifrån?? Svarar han. Och då lät det på honom som om han undrade om det var något psycho som jag var rädd för eller nåt, som jag ville skicka till fyllecell eller nåt sånt.
- Nej, alltså han är ju min kompis, säger jag. Kan jag komma ut och prata med honom?
- Ja absolut, om du vill det så får du det.
Jag går då ut för att snacka med honom. Han var nåååågot full och skämdes en hel del. Vi snackade en del och han sa att han ville komma och hälsa på bara. Sen när han gått till mig så hade han sett att det lyste inne hos mig, så han Förstog att jag var hemma, därför så ville han bara knacka på min ruta och säga hej. Men för att göra det så måste han ta sig upp på balkongen på nåt vis. Och det var väl det som blev svårt haha.
Ja ni, hjärnan tänker väl inte helt klart när man är full. Grannarna blev hysteriskt rädda och likaså jag. Jag skickade iallafall hem honom och sova av sig ruset och jag gick in och la mig igen. Men jag hade så mycket adrenalin i kroppen efter att jag blivit så rädd, så det var svårt att somna. Jag lyckades väl iallafall somna vid 5- halv6-tiden imorse.

Skönt, men det är inte över där!
10.45-tiden vaknar jag av en Dunst på balkongen. Jag tror ju såklart att jag drömmer och inbillar mig allihopa efter allt som hänt. Men sen hör jag det igen och jag kollar upp och ser en man med keps på min balkong!!!!! Jag blir livrädd och flyger upp, men har typ inga kläder på mig så jag sliter med mig täcket å springer in på toan. Ser sen att han håller i några fönster och inser att det är en av dom som ska byta fönstren i lägenheten. Men hallå, helt oanmälda på en lördag!!??? Fy fan, hjärtattack nummer 2!

jag bestämmer mig sen för att baka lite chokladbollar och koka kaffe för att bjuda Jennie och Niklas på. När jag är som kletigast om händerna så hör jag en knack på rutan från vardagsrummet. Trodde jag hörde i syne denna gången. Det kan ju inte hända igen. Men jo visst, vänder nog om efter en halv minut och ser en man i fiskehatt vinka på balkongen. Vad i helvete nu då!! Blev livrädd igen. Gick dit och öppnade och frågade vad han ville, då var han hur go som helst och sa att han bara skulle måla fönstren på min balkong. 3 balkonghändelser på några timmar bara. Herregud vilken dag. Men men. Jag bjöd honom iallafall på kaffe och chokladboll och han blev jätteglad. Och då blir jag glad, när man kan göra andra glada:)

Nu blir det thaimat, Leksand-Mora på tv och sen utgång med god vänner. Hoppas på en lugnare natt:)

Ha en bra helg!