Vila i frid
Imorse kom några av mina elever sent till matten för att de sett en kille bli överkörd av ett tåg. Till en början verkade dom vara rätt okej ändå. Chockade men okej. Men sen kom den där lilla domen, när det börjar läcka ut vem det är och chocken börjar lägga sig och man börjar fatta vad som hänt...
Det var en kille som var 2 år äldre än mina elever, alltså född 1994, skulle fylla 18 i år då. Han hade haft musik i lurarna och inte hört varningsljuden för tåget och inte heller sett sig för...
Usch fy fan. Tänk er, 18 år. Hela livet kvar verkligen. Och enligt alla jag pratat med så var han en superbrakille på alla sätt och vis. Herregud vad orättvist livet är!
Jag kände honom inte själv, men såg idag hur många som kände honom och/eller blev påverkade av det här.
Jag lider med er och skänker er en tanke, Viktors familj och vänner!
Vila i frid!
