Vägen tillbaka
Senaste veckorna/dagarna har mitt humör varit upp och ner på grund av knäskadan jag drog på mig på matchen mot kvarnsveden den 1/8. Jag har inte alls känt för att blogga nånting alls, förlåt alla ni som jag ser är inne å kikar varje dag även fast jag inte kommit med något inlägg alls på ett antal veckor. Jag har iallafall bestämt mig för att börja skriva om vägen tillbaka till fotbollen. Min väg tillbaka. Jag gör det mest för min egen skull då jag tycker det är skönt att få skriva av mig lite. Jag har lite svårt att berätta för folk i min närhet hur jag egentligen känner, iallafall när jag känner att det inte är bra med mig. Men här ska jag försöka vara ärlig och verkligen skriva vad jag känner varje dag. Iallafall så ofta jag känner för det. Jag har varit med om detta förut så jag vet att humöret kan gå upp och ner och därmed bloggandet. Men jag ska göra mitt bästa och försöka beskriva hur jag känner så bra jag kan. Vill ni följa mig är det bara kul, men som sagt, så gör jag det mest för min egen skull. Vissa dagar kanske det kommer vara superpositivt och andra dagar väldigt negativt. Jag vet inte än men det visar sig väl framöver.
Jag vet att många säkert tänker:
-Åå ett skadat knä, stackars tjej, varför klagar hon medan det finns andra som har det mycket värre.
-Åå ett skadat knä, stackars tjej, varför klagar hon medan det finns andra som har det mycket värre.
Och jag förstår er verkligen MEN för mig så är fotbollen i princip allt, förutom nära och kära såklart. Men mitt liv är fotboll, jag andas, äter, sover och lever fotboll. Det har jag alltid gjort och kommer nog alltid att göra. JAg kommer från en fotbollsfamilj där det mesta vi diskuterar när vi ses är just fotboll, eller ja, nästan det enda vi diskuterar. Så an kan väl säga att jag blivit skadad haha. Men för mig är en sån här skada som att slita loss den största delen av mig. Jag är fotboll, jag identifierar mig själv genom fotboll. Jag klättrar på väggarna när jag sitter stilla själv i en timme. Jag vill va med på allt, jag vill vara aktiv, lattja fotboll sent på nätterna med kompisarna och allt sånt där. Jag klarar inte av att sitta stilla, hemma och sjukskriven med en knäskada som gör att jag inte kan röra på mig som jag vill. Herreguuud vad less jag är, och för att inte prata om dessa kryckor. dom vill jag bara kasta iväg, men än så länge klarar jag mig inte utan dem...
Så jaa, jag förstår er, men ni måste samtidigt förstå mig. För mig är detta i princip allt.
Så, en liten förklaring över vad som kommer ske här i bloggen framöver. Följ vägen tillbakas alla steg: operationen, återhämtningen, träning och allt annat som hör till :)
Hoppas ni kommer gilla att läsa det lika mycket som jag kommer tycka det är skönt att skriva det!
Ha det bra så länge!
Ha det bra så länge!
Kommentarer
Trackback
